Det vackraste jag läst – En röst från älgarnas skog
Publicerad i Södermanlands Tidning den 24 oktober 08. Önskar att jag känner fler människor som tänker så. Om författaren till texten råkar komma förbi min webbsida kan den gärna höra av sig…
EN RÖST FRÅN ÄLGARNAS SKOG
Förlåt kära ni för att vi ibland korsar de vägar ni byggt över våra marker och för att ni gör er illa när ni kör ihjäl oss. Förlåt att vi vill äta av de tallplantor ni kallar era egna, men som vi trodde tillhörde naturen. Förlåt för att vi ibland irrar oss in i städer och samhällen. Vi har ju varken kompass, karta eller GPS!
Varför blev vi till? Var det för att vårt kött skulle garantera er överlevnad. För trots allt ont vi gjort tycks ni ändå tacksamma att vi finns. Om vi skulle dö allihop skulle också jakten dö ut.
Inga nävar skulle då längre dunkas på håriga bröst, inga bägare tömmas framför brasan i jaktstugans sal. Därför får kanske även våra barn saltstenar att slicka på.
Vi sitter med ledsna mular speglande oss i näckrostjärnens mörka vatten. Det är oktoberkväll och i bakgrunden hör vi korparnas skratt. Kanske i morgon vårt blod skall flöda och bidra till höstens färgprakt.
Kanske får vi leva på nåder ännu en tid.
Hasse Älgberg
och hans älgkompisar