FreeRiders highway to wrong’s

SKRIV PÅ FÖR VARGEN!

http://www.namninsamling.se/index.php?nid=2965

Namnlista kommer att överlämnas till miljöminister den 15 maj.
Hjälp gärna till att skaffa fler underskrifter genom att skicka länken till dina vänner och bekanta.

Ett litet mail blev skickat till Ann-Kristine Johansson (S) om en annan syn på rovdjuren i Värmland.

Hej Ann-Kristine!
Läste din artikel i Värmlands Folkblad om Centerns undfallenhet att ta ett beslut i rovdjursförvaltningen,, Även om jag inte är centerpartist och definitivt inte höger så blir jag lite förundrad över dina debattinlägg i värmlandstidningarna.
Jag har spårat och spårar i norra Värmland på “frilansbasis” och utvecklingen där uppe är skrämmande och det har varit likadant ända sedan vargen etablerade sig där 1982.
Om du vill så kan du läsa det som jag klistar in efter detta som är en sammanställnig av inventeringar och spårningar från 1999 till 2008 i Halgåreviret. Och anser du att detta är rätt läge att inför vargjakt så ok. Det är din åsikt. Det som står här under är skrivet i artikelform.
Med vänliga hälsningar
Krister Kristensson

Ett vargrevir under nio år

*1998-1999*
Vintern 1999 var det den första fasta etableringen av ett vargpar i området mellan Stöllet (norraVärmland) och Malung. Våren 1999 hittades hanen skjuten i Halgån som rinner från E45 ner till brofästet norr om Ekshärad i Värmland av utländska turister. Vid obduktionen fann man ävengamla skottskador i halsen på hanen. Hanen hade även fått sina öron avskurna*. Men det är inget nytt att vargar ”skalperas” redan 1985 så hittades en varg i Nyskogareviret på samma sätt vid Björbysätern.
Nu gick tiken ensam och det hade iakttagits att hon hade fått skabb och var kraftigt avmagrad. Det hittades även spår efter hur hon hade grävt frenetiskt på olika ställen runt om i reviret. Efter denna händelse så fanns det inga nya observationer av tiken.

*2000-2001*
Vintern 2000 gick det två revirmarkerande vargar tillsammans igen i området och det innebar tillkomsten av Tyngsjöreviret , hanen var från Leksandsreviret och kullbror med den kända UIrik och tiken kom från det dåvarande Fredriksberg/Lindesnäsreviret.

*2001-2003*
Våren 2001 är det föryngring i reviret och vintern 2002 ingick det 6 stycken vargar i flocken. Men under juni 2002 försvinner den radiomärkta hanen och två ungvargar. Det upptäcks även åtlar utlagda invid en arbetsbarack med larmtrådar ut till åtlarna från baracken men utredningen om illegal jakt läggs ner i brist på bevis. Den radiomärkta tiken och en valp är kvar i reviret fram tills i november då även tiken försvinner.

*2003-2004*
Vintern 2003 är det ett nytt revir som bildas av en tik från Nyskogareviret och en hane från Furudalsreviret. Och Halgåreviret är fött.

*2004-2005*
Vintern 2004 så visar det sig också att det var föryngring och nu finns det åter sex vargar i reviret.

*2005-2006*
Även på våren 2005 blev det föryngring i Halgåreviret och vid vinterns inventeringar var det mellan 4 till 6 vargar i reviret.
Den 14 december hittas ett vargkadaver (ungtik) i kärnområdet i reviret vid spårning. Dödsorsaken är okänd genom obduktion vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Vid denna period försvinner även alfahanen från reviret.Man fick signaler från den radiomärkta alfatiken den 21 december inifrån Nyskogareviret. Efter det, ingenting.

*2006-2007*
I början av januari hade jag varit i kontakt med länsstyrelsen i Värmland och ingen visste var tiken var just då . Enligt sändarpositionerna hände något under december på grund av att tiken studsade ut och in från reviret. Med största sannolikhet är hanen borta vid den tidpunkten. Den 15 januari sätter jag och en kollega fart och börjar söka inom reviret vilket vi från början fick höra skulle vara svårt. (Reviret var då närmare 4 mil långt och och c:a 3 mil brett.) Men redan den 19 januari får vi kontakt med tiken i den södra delen av reviret. Vi hittade lyft ben markeringar vilket visar på att det är alfatiken som varit där.
Och jag misstänker att hon hade följe med en ny hane redan då, sedan fortsatte vi följa tiken med flock vilken är på 4-5 vargar. Spårningarna av flocken fortsätter tills i mars. Och under våren 2006 är det en ny föryngring i reviret vilket bevisar att det är en ny hane som tagit över alfarollen.
Enligt uppgifter så kan det vara en hane från 2005 års föryngring som är den nya alfahanen. Tyvärr har det inte kommit någon DNA- analys än på vem denna hane kan vara till 100 %.
Under vintern 2006 utvandrade en ungtik från Halgåreviret och bildade Acksjöreviret strax söder om Halgåreviret och tog över en del av den södra delen av Halgåreviret. Acksjöreviret kommer att jag att återkomma till längre fram.

*2007-2008*
Hösten 2007 började jag följa Halgåflocken via vargtelefonen och fick då ungefärliga punkter på hur de rörde sig inom reviret. Det visade sig då också att flocken hade börjat röra sig längre norrut. Spårningarna denna vinter visade på att det var 5 vargar i reviret. Kanske den lilla kullen kan visa på, att det är för nära släktskap mellan tiken och hanen. På grund av dåligt snöläge denna säsong blev det inte så mycket att spåra.
Februari 2008 är det en misstänkt giftåtel som utlagd i södra delen av reviret, som fick som resultat, att en vit schäfer gick på den men blev räddad hos en veterinär. Under denna tid går det även ut att olika revir ska bevakas på grund av misstänkt illegal verksamhet i revir i Dalarna och Värmland.

*Vintern 2008*
2008 spårar jag tyvärr bara tre gånger inom Halgåreviret. Den 16:e december 2007 spårar jag sex vargar norr om Knoände och får bekräftelse senare på kvällen att det med största sannolikhet är Halgåflocken det grundas på att det kom en position på natten 1 km väster om spårningen från alfatiken. I januari 2008 börjar tiken att studsa in och ut i reviret igen precis som i december 2005, punkter kommer in från tiken bland annat en söder om Äppelbo i Dalarna.
Mitten på februari 2008, får jag reda på att Acksjöflocken har tagit över Halgåflockens kärnområde och det finns teorier om att båda flockarna har gått tillsammans en tid. Jag gör en spårning till i norra delen av reviret där vi vet att tiken är och det enda som hittas då är spår efter tiken och en ungvarg. Längs spårsträckan så ser jag bland annat lyft benmarkeringar med löpblod och hukande markeringar från en ungvarg. I början på mars är även en naturfotograf ute i området och ser varg som har gått i språng med skoterspår efter sig.

Personliga reflektioner
Som jag ser detta så är det ett allvarligt problem i nordöstra Värmland att den illegala jakten på
varg tillåts få fortsätta hela tiden. Det är definitivt inte något okänt för folk på berörda myndigheter vad som pågår där år efter år.
Från 1999 till och med våren 2008 så är det 6 alfadjur som har försvunnit och frågan jag ställer
mig: /Kommer Halgåreviret att finnas till även nästa spårningssäsong?/
Området där Halgåtiken håller till nu är känt för att vara ”vargfritt område” (områdena öster om Likenäs). Vintern 2006 så fanns det ett revirmarkerande par inom det området men tiken som var dräktig hittades död intill en väg vid påsken 2006 och hanen försvann vid samma tidpunkt.

Hur är det med andra revir i närområdet?
Även Acksjöreviret har varit utsatt för misstänkt illegal verksamhet. Bland annat har det iakttagits hur vargarna har ringats och det har stått passkyttar runt ringen. Ett annat revir som jag tyvärr aldrig har varit i direktkontakt med var Tisjöreviret beläget mellan Lima (norra Dalarna) och Höljes (norra Värmland) som på vår/vintern 2006 försvann helt. Vid vinterns spårningar 2006 fanns det 4-5 vargar i flocken.
Jangenreviret som ligger sydväst om Ekshärad ska enligt uppgift vara i version 4 eller 5 nu. Det vill säja flockarna har decimerats där och alfadjuren har ersatts i rasande takt där under den korta tid som Jangenreviret har funnits till. Sen så har det bedrivits en tvivelaktig skyddsjakt där
alfahanen fälldes den 7:e november 2007 trots att den skadegörande individen redan hade skjutits den 3:e september 2007 trots detta så tilläts det skyddsjakt på en varg i Jangenreviret. Tilläggas
ska det att den skjutna alfahanen var halvblind och hade även gamla skottskador i skallen.

Krister Kristensson

Kommentarerna flödar efter att min debattartikel blev publicerad i Aftonbladet den 25 februari.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article4467985.ab

I min inbox en uppsjö av hot, kränkning, komik, förlöjligande, men även stöd och uppmunutran – ja, folk tycker till.

Yngve Ryd (som är författaren till boken som nämns i artikeln) kallar mig för rasist, landshövdingen i Norrbotten kallar mina ord närmast rasistiska. Vad de andra skriver i personliga mail går inte ens att ta upp här, språket är för grovt för publicering. Även de som var med på att skriva under artikeln valde att inte gå vidare med debatten, två av de tog även avstånd från brevet. Det tänker inte jag göra. För min del slutar inte debatt här. Jag hittar fortfarande inte något rasistiskt i mitt inlägg. Jag anser mig vara kritisk, men inte rasistisk. Och kritik, det ska vuxna tåla. Så länge våldtakt på natur och vilda djur pågår så tänker jag inte hålla käften. Och att ta till sådana sandlådefasonger för att få tyst på mig, det biter inte på mig!

Målet med brevet var ändå inte att få applåder av personer med en egoistisk, människocentrerad livssyn – sådana har ingen plats i min värld. Visserligen blir man ledsen när de inte hittar till andra medel att föra sin sak än att kalla mig för rasist. Ännu mer ledsen blir man när man ser att de lyckas få tyst på de goda människor. Men det viktiga är att jag vet vem jag är. Min kärlek räcker för både djur och människor. Dock för sådana individer som genom sin livsstil och gärningar förtjänar kärlek och respekt. Oavsett vilken värld de kommer ifrån.