Man är inte rasist bara för att man är kritisk
Kommentarerna flödar efter att min debattartikel blev publicerad i Aftonbladet den 25 februari.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article4467985.ab
I min inbox en uppsjö av hot, kränkning, komik, förlöjligande, men även stöd och uppmunutran – ja, folk tycker till.
Yngve Ryd (som är författaren till boken som nämns i artikeln) kallar mig för rasist, landshövdingen i Norrbotten kallar mina ord närmast rasistiska. Vad de andra skriver i personliga mail går inte ens att ta upp här, språket är för grovt för publicering. Även de som var med på att skriva under artikeln valde att inte gå vidare med debatten, två av de tog även avstånd från brevet. Det tänker inte jag göra. För min del slutar inte debatt här. Jag hittar fortfarande inte något rasistiskt i mitt inlägg. Jag anser mig vara kritisk, men inte rasistisk. Och kritik, det ska vuxna tåla. Så länge våldtakt på natur och vilda djur pågår så tänker jag inte hålla käften. Och att ta till sådana sandlådefasonger för att få tyst på mig, det biter inte på mig!
Målet med brevet var ändå inte att få applåder av personer med en egoistisk, människocentrerad livssyn – sådana har ingen plats i min värld. Visserligen blir man ledsen när de inte hittar till andra medel att föra sin sak än att kalla mig för rasist. Ännu mer ledsen blir man när man ser att de lyckas få tyst på de goda människor. Men det viktiga är att jag vet vem jag är. Min kärlek räcker för både djur och människor. Dock för sådana individer som genom sin livsstil och gärningar förtjänar kärlek och respekt. Oavsett vilken värld de kommer ifrån.
