FreeRiders highway to wrong’s

Mae Isaksson
vuk@live.se

Ja, varför ska jag ha en blogg? Om det nu var för 100 år sedan kanske skulle man kasta en flaskpost i havet istället. ”Behöver en vän, sann och ärlig.” Så se det som min flaskpost kastat i den galna världen där ensamheten får människor att göra konstiga saker. Jag är ute efter andra FreeRiders – sådana med vilja att välja rätt, och med mod att välja bort. Medvetna om att skönheten kommer ur betraktarens öga, att saker inte är alltid som de ser ut att vara, att det inte är tiden som läker alla sår – utan kärlek. De som inte bryr sig om hur andras kroppar ser ut, utan söker människan bakom kroppen, oavsett om den är stor eller liten, small eller rund… De underbaraste människor jag träffat genom livet var alla på något sätt annorlunda, och de har lärt mig att standarder får en att stagnera, medan det annorlunda alltid får en att utvecklas, på ett eller annat sätt. Och därför blev jag en FreeRider, och tycker att alla ska få leva och göra som de vill, så länge det inte skadar andra, och att vi ska respektera det!

Musik är en viktig del av mitt liv. Jag vet sällan vilken låt som spelas och sångaren bakom, men jag lyssnar med hela kroppen, och det gäller allt från opera till pop, men något som känns mest riktigt är munspel, därför blir det mycket blues när jag får bestämma.

En ganska bra beskrivning av min personlighet finns i en låt av George Jones, Wrong’s what I do best:

Some men look for diamonds
Some men look for gold
I’m just trying to find myself
Before I get too old
Different people have their ways
Of measuring success
Maybe it’s not the right way
But wrong’s what I do best

Well I walk the straight and narrow
Straight to where I don’t belong
One time I even tried to love one woman
But that didn’t last too long
If my ship is docking in the east
You can bet I’d be heading west
Riding the wrong direction
‘Cause wrong’s what I do best

When I’m down and out
And can’t get up
I feel right at home
When I got the blues
And it’s all bad news
That’s when I’m in my comfort zone

If they held a loser’s playoff
There’d be no contest
‘Cause I’ve had lots of practice
And wrong’s what I do best

If my ship is docking in the east
You can bet I’d be heading west
I’m riding the wrong direction
‘Cause wrong’s what I do best

Riding the wrong direction
‘Cause wrong’s what I do best.

När jag var yngre var jag ganska patetisk över mina ”wrongs” och önskade att vara någon annan, idag däremot ställer jag krav på andra att bli accepterad för den jag är. Det har gett mig endast få riktiga vänner, men de är uppskattade.

Min favoritbok är Kahlil Gibran’s ”PROFETEN”. Han var troligen den förste FreeRider någonsin. Som en ung mamma på 1980-talet påverkades jag starkt av hans texter:
”Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.”

Det finns så mycket mer, gör världen en tjänst och läs boken!

Presentation av mig skulle inte vara komplett om jag inte skriver om min dotter Maja, min ögonsten, den biltoka Maja som fostrades att älska blommor och djur, men nu vill hon bara meka och köra snabba sportbilar, ja, som sagt, barn blir inte alltid som vi tänkt oss, men hon har blivit en självständig, oemotståndlig, kärleksfull och empatisk, söt och smart kvinna, jag har svårt att hitta ord att beskriva hur stolt jag är.